DEL 22 I ärlighetens namn
"Jag sitter vid datorn och vet inte om jag ska köpa tågbiljetten hem till Uddevalla eller inte. Anledningen är inte att det är för dyrt, för långt, eller opassande. Det är för att jag är tjock. Skammen att visa upp sig har blivit enorm. Jag har gått upp endel i vikt sedan jag träffade familjen senast. Jag bestämmer mig för att åka ändå. Under hela tågresan tittar jag ut genom fönstret och känner en sorg, ett misslyckande."
Det känns förjävligt att komma till Uddevalla och visa upp sig, och då är det ändå bara för min familj. Jag vill inte att de ska dömma mig, tycka synd om mig och tycka jag lever ett ohälsosamt liv i Stockholm. Oftas lever jag ändå bra och med det menar jag att röra lite på mig och äta helt okej mat. Men ibland så är det inte så, ibland är det så svårt att inte se mat som ett tillflyktsmedel. Jag är trött på att ständigt känna att jag måste ursäkta mig själv och hur jag ser ut. Jag är antagligen långt i från själv över att känna såhär, tyvärr.
Nästa inlägg kommer handla mer om detta ämne. Skammen över att visa sig efter en längre tid. Det behöver inte handla om att man gått upp vikt, som det gör i mitt fall. Det kan vara tvärtom eller något annat.
