Tankar - Tim Bergling - Avicii
Jag är så ledsen att jag knappt finner några ord att skriva. Detta snurrar i mitt huvud hela tiden. Tim Bergling tog sitt liv, trots rop på hjälp. Var det ingen som kunde hjälpa honom? Jag hoppas verkligen någon försökte. Han hade precis blivit fri från turnérandet och skulle börja leva det liv han själv ville. Han kunde bosätta sig vart han ville och fundera över vad han ville göra i framtiden. Men till slut orkade han inte mer.
Tänk hur många som var ekonomiskt beroende av honom, ju fler spelningar dessto mer pengar. Jag tycker det är sjukt hur värdet av pengar kan gå före en medmänniskas mående, det är för mig äckligt. Tim sa själv i SVTs dokumentär Avicii: True stories, att han får panik av hela den här grejen och att folk försökte få honom att gör ett gig till och ett gig till... Han sa även att "Jag kommer dö", men ingen lyssnade? Eller så lyssnade folk i hans omgivning men viftade bort det. Tim var som känt väldigt öppen med hans både fysiska och psykiska måeende och hur han kände, men TROTS detta verkar ingen av hans manliga umgänge verkligen stötta honom? Det är den uppfattningen jag har fått efter att ha sett dokumentären.
En del kanske tänker: "Men han hade ju slutat turnéra nu och skrev/producerade endast musik, som han ville. Men ändå blev det såhär?". Förstå den tomheten som måste infinna sig, efter så många års turnérande. Den tomheten måste skapat en fruktanvärd ångest. Och innerst inne kanske han själv hade så dåligt samvete jäntemot fansen och alla kollegor, för att det hade blev som det blev. Som i sin tur gav ännu mer ångest.
För den som aldrig har haft ångest är det kanske svårt att förstå, men det är en fruktansvärd känska. Det kan se olika ut, men det fysiska är det värsta, i alla fall för mig. Jag får svårigheter med att andas och måste shippa efter luft, och vill då helst bara lägga mig i sängen och hoppas att det ska gå över. Idag vet jag att jag inte kommer dö, men varje gång ångesten kommer blir jag lika ledsen eftersom jag anser att den begränsar och hämmar mitt liv. Tack och lov händer det inte lika ofta längre, och kanske är det tack vare alla sessions med KBT som jag har gått på. Det gör verkligen underverk.
Det är så otroligt sorgligt att Tim inte verkade få den hjälp han behövde, för jag vill tro att det var möjligt att vända detta. Men kanske hade det pågått en alldeles för lång tid.
Nu kan du andas ut.
Bild tagen från Variety,