DEL 10. Tio kilo plus.
När jag var som sjukast tänkte jag mycket på döden. Det enda jag ville var att bli mig själv igen, en frisk sådan. Nu är det snart ett år sedan. En del minnen glömmer man snabbt, medans vissa aldrig lämnar min hjärnhinna.
Som sagt, det enda jag ville var att bli bra. Visserligen mår jag mycket bättre nu och känner att jag är på god väg, men...
Den här veckan har jag varit modig på många sätt. Jag har provfilmat för en reklamfilm, det var fruktansvärt. Spelat gitarr offentligt på en konsert, det var fruktansvärt. Börjat trappa ner på medicinerna, det är fruktansvärt.
Det är nu som allt kommer ikapp mig, helt plötsligt börjar man leta fel på sig själv. Jag nöjer mig inte med att "bara må bra", som var min enda önskan för ett år sedan. Näe då, giriga Sandra. Jag är inte nöjd. Stora delar av mitt liv har fokuserat kring vikten. Detta har även varit ett stort samtalsämne i vår familj och släkt så länge jag kan minnas. Sedan barnsben har jag hört om salgrenska metoden, flygvärdinnedieten, viktväktarna, cambridge, xtravagansa, lchf, gi. Det var inte så att någon sa till mig att börja banta, men jag tror mycket i samhället påverkade mig och man kunde alltid bli bättre.
På nio månader har jag gått upp 10 kilo. Och vet ni vad som rör sig i mitt huvud mest just nu? Att jag är tjock och att jag har misslyckats fullkommligt. En av anledningen till att jag börjat inta mindre dos av medicinen är just därför. Jag orkar inte vakna varje morgon och må illa när jag ser sig själv. Vissa blir kanske förbannade när jag skriver sånt här, men jag är bara ärlig. Jag älskar mat, men jag kan i princip äta hur mycket som helst och det får mig bara att må sämre i längden.
Detta hittade jag om SSRI-preparat på 1177's hemsida:
"Det är inte klarlagt varför man går upp i vikt av SSRI-preparat, vissa forskare anser att medicinen påverkar hjärnans hungercentrum så att man blir hungrigare och äter mer. Andra menar att medicinen på något okänt sätt påverkar ämnesomsättningen, men ingenting är fastställt."
Men jag har bestämt mig, den där jävlen skall inte vinna över mig. Jag kommer segra, var så säker.
I November var jag och tog bilder för jobb osv. Jag grät när jag kom hem, i mitt huvud såg inte bilderna ut som de faktiskt gjorde, utan i mitt huvud var jag nöjd med mig själv, men bilderna drog ner mig.
