DEL 16 Sanningens ord
Nu har det gått för långt.
Jag sitter vid datorn och slösurfar. Helt plötsligt är jag inne på Biggest Losers hemsida där de redan nu söker nya deltagare till nästa säsong. Givetvis väger jag för lite för att bli antaget till det programmet, det förstår jag ju, men fasen vad jag skulle vilja vara med. Det dröjer inte länge innan jag är inne på google och söker på Sleeve. Alltså Gastric Sleeve - fetmaoperation. Hur tjock måste man vara för att få göra en? BMI över 35. Om man tjatar kanske man kan ha BMI 30. Fast det har ju inte jag.
Jag har alltid kännt att jag är i något slags mellanland. Inte smal, inte fet, utan snarare "överviktig som typ funkar".
När jag tittar mig i spegeln vill jag kräkas. Jag hatar det. Vill bara dra täcket över huvudet och jag vill inte visa mig. Jag har försökt tänka på maten i mer än 10 år av mitt liv, äta nyttigt och röra på mig. Men jag älskar mat, jag blir ju sjukt deppig om jag inte får äta god mat (jag menar inte hamburgare och sån skit nu). Det är en kamp varje dag när jag går in till badrummet, en kamp om att överleva det här jävla samhället. "Du är ju så fin Sandra", "Du äääär ju inte tjock Sandra", "Alltså jag tycker verkligen du passar att se ut sådär" Det här säger personer till mig, som till sig själva säger: "Alltså jag fattar inte, jag har verkligen blivit sååå tjooooock, men du är ju jättefin" men i själva verket ser de ut som barbiedockor i mina ögon! Det gör mig så himla, himla ledsen.
Nästa gång när du som är smal påstår högt att du har blivit tjock inför en större människa bör du kanske tänka efter.
Och snart är den där jävla sommaren här också.
Sandra, Barcelona Sommaren 2013. Varmt och heltäckande klädsel.
