DEL 15 Missbruka inte ordet ångest
" I vardagligt tal har ordet ångest kommit att betyda lite vad som helst som man upplever som obehagligt. Frustration, livsleda, oro, förtvivlan eller dåligt samvete, kan nog alla passa in under begreppet. Också allvarlighetsgraden är flytande. Alltifrån ogjorda läxor till kommande klimatkatastrofer kan kännas som ångestskapande. Inom psykologin och psykiatrin har man en snävare definition av begreppet, även om ångest kommer i flera olika former och kan ta sig olika uttryck.
Ångest i psykologisk mening handlar i grund och botten om någon typ av oro eller rädsla. De kroppsliga aspekterna av ångesten är spänning, ett ”inre tryck” eller rastlöshet, och det kan vara just dessa kroppsliga sensationer som skapar obehag. Den psykiska ångesten kan variera i styrkegrad alltifrån ängslan eller oro, till skräck eller fullskalig panik. Den kan utgöras av en kortvarig episod eller vara ständigt närvarande, nästan som ett personlighetsdrag.
Man skiljer mellan primär ångest, där ångestsymtomet är själva grunden i diagnosen, och sekundär ångest, då ångesten snarare är ett av flera symtom, t ex vid depression eller personlighetsstörning. Det finns också anledning att skilja mellan realångest – ångest där man är medveten om vilken omständighet i livet som ligger bakom ångesten, och irrationell ångest – där patienten inte själv förstår ursprunget."
Källa: psykologiguiden.se
Jag skulle gärna se att man tänkte ett extra varv när man använder ordet ångest och vad man egentligen menar med det. Ångest betyder säkerligen olika för olika personer, men då kan man fundera på vad det betyder för dig.
För några veckor sedan var jag med på ett event. Jag mådde väldigt bra på morgonen och kände mig peppad inför dagen. På eftermiddagen frågar jag min vän om hon ville bjuda på en snus. Ibland kan jag tycka det är trevligt med en snus ibland nämligen. Illa kvickt kände jag av ett nikotinrus och slängde sedan ut snusen. Hjärtat började slå snabbare (vilket det ofta gör vid en nikotin-kick) och jag kände mig konstig. Eftersom det inte var första gången jag tog en snus tyckte jag att det var konstigt att jag reagerade på detta sätt. Jag försökte mingla vidare och tänka på annat, men det gick inte. Jag och några vänner åkte hem till en annan vän för och äta. Vi åt och drack vin, men ganska snabbt där efter fick jag svårigheter med och andas. Stämningen bland de andra var på topp, men jag kände att jag bara ville hem. Jag berättade tillsut för mina vänner hur jag mådde och de förstod mig. Det jag underade över var varför jag kände detta just där och då, vi hade ju kul? Åt middag, drack vin och skulle gå ut. Men, ångesten kom som ett brev på posten, och jag förstod inte varför. Irrationell ångest.
Det är såhär i efterhand jag har förstått hur det hela gick till. Snusen (som gjorde att jag fick ett nikotinrus) gav mig en högpuls vilket i sin tur triggade min hjärna till att tro att det var dags att fly. Känslan var precis den samma som när jag var i Guatemala och var uppe på djävulsberget och fick den första panikångestattacken. Med andra ord, för att undvika panikångestattacker, i den mån jag själv kan, är mitt första råd: Undvik nikotin om du inte är regelbunden användare. Jag skulle även föreslå att vi inte använder ordet ångest så fort det känns lite jobbigt, utan tänker en extra gång och använder det när man verkligen talar om ångest.
Bild lånad från umo.se
