DEL 9. Dags att hålla igen
Jag sitter hemma och har hur mycket som helst att göra. Musikalen, Körjobb, C-uppsats, andra kurser i skolan, sångelever, arbetsintervju, julfix, terapeutbesök, städa, träna (?!).... Listan är lång. Mestadels roliga grejer, men många. Stressen har gått över till någon slags rastlöshet och jag får ingenting gjort. Allt snurrar i mitt huvud och just nu är jag inne i en väldigt jobbig fas. Det har börjat igen, den där förbannade tröstätningen. Eller skall man skalla det hetsätning kanske? En kombo möjligen. Jag dövar mina känslor med mat, det känns jäkligt bra för stunden. Men när den sista tuggan är svald... då kommer den förbannade ångesten som ett brev på posten. Eftersom the botten is nådd kan man lika gärna fortsätta äta, för jag har ju redan misslyckats idag, så jag äter lite till. När jag sedan är sådär äckligt mätt efter fem hemmabakade minimuffinsar och en fryst vaniljbulle från ica (nej, jag nöjde mig inte med mitt egna bak) så skäms jag, sådär riktigt, riktigt mycket. -DIN KARAKTÄRSLÖSA LILLA MÄNNISKA, ÄR DU FRÅN VETTET?! USCH VAD DU ÄCKLAR MIG, ATT DU ALDRIG LÄR DIG NÅGONGÅNG. USCH!
Jag skall i ärlighetens namn säga att tårarna är påväg att komma när jag skriver om det. Strunt samma tänker jag, vem bryr sig om jag väger 60, 70 eller 80 kilo? Men jag bryr mig, tydligen. Rädslan av att aldrig få känna sig nöjd
skrämmer skiten ur mig. När jag var "smal" var jag inte glad för det heller. Jag älskar mat, gastronomiska upplevelser samtidigt som jag ogillar överflödigt fett på min kropp. Den där berg -och dalbanan är ständigt en populär attraktion för lilla Sandra. Åh så gott med mat, åh nej varför åt jag så mycket. Hela tiden. Varje vecka. Varje dag. Varje timme. Varje minut. DU FÅR JU FÖR F*N INTE IGEN BYXORNA LÄNGRE SANDRA, KANSKE ÄR DAGS ATT HÅLLA IGEN?! Dags att hålla igen, det där jäkla uttrycket, fy fasen vad jag avskyr det! Jag skall be och få tala om att det inte är så lätt att "bara" hålla igen! För en som inte är så gla´ i mat är det kanske ingen match, men en annan lever ju för fasen för maten! Det är jag och pannkakan, hamburgaren och alla dom andra skitdåliga sakerna, och de är inte lätta att göra slut med.
skrämmer skiten ur mig. När jag var "smal" var jag inte glad för det heller. Jag älskar mat, gastronomiska upplevelser samtidigt som jag ogillar överflödigt fett på min kropp. Den där berg -och dalbanan är ständigt en populär attraktion för lilla Sandra. Åh så gott med mat, åh nej varför åt jag så mycket. Hela tiden. Varje vecka. Varje dag. Varje timme. Varje minut. DU FÅR JU FÖR F*N INTE IGEN BYXORNA LÄNGRE SANDRA, KANSKE ÄR DAGS ATT HÅLLA IGEN?! Dags att hålla igen, det där jäkla uttrycket, fy fasen vad jag avskyr det! Jag skall be och få tala om att det inte är så lätt att "bara" hålla igen! För en som inte är så gla´ i mat är det kanske ingen match, men en annan lever ju för fasen för maten! Det är jag och pannkakan, hamburgaren och alla dom andra skitdåliga sakerna, och de är inte lätta att göra slut med.
Därför bjuder jag på en bild på me and my love som jag fullkomligt tryckte i mig den dagen.
